Tog vägen förbi morfars grav idag när jag gick hem från jobbet. Usch det kändes faktiskt jobbigare än vad jag trodde det skulle göra, det kom en och annan tår. Går över kyrkogården varje dag till och från jobbet ju, men inte tagit mig tiden att gå bort till morfars grav och idag gjorde jag det. Jag saknar dig så otroligt mycket morfar! Det kändes jobbigt att sitta där och bara kolla på din grav. Satt nog där i en halvtimme och bara lät tårarna rinna.
Jag önskar du kunde finns här vid mina sida och se mig växa upp, jag hann ju inte bli mer än fyra år innan du gick bort. Det händer ofta att jag tänkte på dina barnbarn som är yngre än mig, de som aldrig fått träffa dig. Undra hur mycket de tänker på dig. De undrar säkert vem du var, hur du var som person och så. Och det gör även jag, jag var ju så liten när du gick bort. Jag skulle göra vad som helst för att bara få en sista dag med dig nu. Och du, jag har inte berättat för dig, du har fått ett barnbarns barn också. Dock är det två år sedan han kom till världen, jag vet att jag berättade för dig när din son fick sitt tredje barn (Alva), men inte att ditt barnbarn fått barn. Ditt barnbarn Fredrik har fått sig en Oskar, och din äldsta dotter har blivit farmor! Jag vet att du ser detta morfar och vet att du är stolt över både mig, dina barn och dina andra barnbarn. Om ett par år syns vi igen morfar, och då ska vi ta igen all den tid vi missat här nere på jorden!
