söndag 27 september 2009
Allt är som vanligt, men inget är som förr. Så mycket som man saknar, mycket man aldrig glömmer som man egentligen vill glömma, och mycket man glömt som man egentligen aldrig ville glömma. Så många personen man gått miste om, vänskaper som gått i i krasch och folk man tappat kontakt med. Jag vet inte vad jag ska säga, vad jag ska göra. För hur mycket jag än försöker, så kommer det aldrig bli som förr. Det sägs att gammal kärlek aldrig rostar, men är detta ny kärlek? Jag tycker det känns som den funnits ett tag, eller jag kanske aldrig lärt mej vad äkta kärlek är? Så ta vara på tiden, den står inte stilla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)