Jag vet inte, jag vet inte riktigt vart jag ska eller ska jag någonstans? Okej, jag mår inte riktigt bra just nu. Jag är förvirrad och varit det de senaste taget, och fråga mej inte varför, för det vet jag nog inte riktigt själv. Det är nog alla dessa jävla frågorna som ploppar upp i huvudet hela tiden, men som inte finns några svar på. Okej, jag vet inte, så fråga inte. För det finns inte ett enda jävla korrekt svar på varför jag är förvirrad, så ja.

Isabella Cecilia Wendel, du är guldvärd Y

Så mycket man vet, som man kanske inte borde veta. Så mycket man inte vet, som man kanske borde veta. Vad borde man veta egentligen, och vad borde man inte veta? Det är en fråga jag ställer mej väldigt ofta. Vet man för mycket eller för lite? Borde man veta mer eller kanske mindre? Hur mycket bör man veta om en person egentligen för att kunna säga att man känner den? Eller räcker det med att man vet en del? Tusentals frågor, men endast ett tiotals svar. För mycket frågor, för få svar. Ställer man en fråga som endast innehåller ett fåtal ord, så finns det ändå inget svar som är minst lika kort, och det finns inga ord som räcker till för att besvara frågan. Vart ska man ställa alla frågor, om man vet att det ändå inte finns något svar på dem, men som man ändå måste fråga och vill ha ett ordentligt svar på? För det är väl ändå inte meningen att man ska gå runt och ha ett tiotal olika frågor i huvudet, som bara gör en förvirrad?

Grattis på födelsedagen pappa, jag älskar dej. YBild från 07/08.

Vissa dagar känns jobbigare än andra att vara utan dej, saknaden, den gör ont. Du är som luft, utan dej är det jobbigt, utan luft är det jobbigt. Det är samma sak för mej, utan luft kan man inte leva - utan dej kan jag inte leva. Jag åkte ifrån dej igår vid sju tiden, redan vid halv tio tiden kände jag hur stark saknaden var, och vid halv elva tiden låg jag i sängen med tårar på kinderna. Jag älskar dej, Johan.