Jag saknar min Johan.

Nu har min grupp kommit in i varmköket, äntligen. Jag har verkligen längtat efter att få komma in dit, det är ju faktiskt det jag vill hålla på med. Det gick helt okej för min del, trodde det skulle gå lite bättre, men men. Finns lite anledningar till varför det inte gjorde det, men det behöver vi inte ta här. I vilket fall så gjorde vi svampomelette, som jag inte tycker om. Det är ju svamp i, och det gillar jag inte. Om det hade varit något annat hade det varit perfekt. Till förrätt fick vi en räksallad, och efterrätt fick vi rulltårta med alternativ kaffe eller te. Slutade vid kvart över två ungefär, så var hemma runt kvart i tre, skönt att det inte är så jättelånga dagar.

Gråten i ögonen och klumpen i halsen, känslan kommer tillbaka och man vill bara försvinna förstunden. Jag orkar inte, det är så otroligt jobbigt, jag klarar inte av det.. Stora, tunga, svartamoln kommer över en och trycker ner en under ytan. Rädslan tar över igen, och man vill bara skrika, om man skriker så drunknar man, så det är bäst att hålla munnen stängd och inte säga något alls.