tisdag 10 februari 2009

Jag hör fortfarande din röst, jag känner fortfarande dina kramar och speciellt dina kyssar, fast bara i min drömmar! Jag försöker att glömma det vi en gång hade, men det går verkligen inte. Utan dig är det svårt att överleva, för varje gång vi rörde vid varandra hade jag en underbar känsla i hela kroppen, varje gång vi kysstes, så kändes det som om att jag flög, jag kände verkligen ditt hjärta, & varje gång jag fick ligga mot ditt bröst, & bara vara det var då jag var som lyckligast. Jag ville inte att detta skulle ha ett slut, jag behöver dig vid min sida, jag kan inte låta dig gå, vill ha dig i mitt liv. Men nu har det varit över sen länge tillbaka, och det kommer aldrig bli som förr. Vi, eller rättare sagt du tog farväl och lämnade det vi hade som jag trodde var äkta kärlek, & speciellt smärtan i mitt hjärta.. Jag saknar dej, det finns ingen chans? Jag älskar dej mest av allt, du är hela min värld. Det är jobbigt att se dej, utan att få känna dina läppar mot mina..
Ingen feber längre, sjukt jävla gött. Fast min hosta och hals har blivigt värre tror jag. Den gör mycket ondare idag. Den dödar mej idag om jag ska vara ärlig.. I vilket fall, idag ska jag in till stan en stund och träffa Nordgren och hennes små killkompisar. Mysigt mysigt. Får se hur läne det blir, beroende på hur länge jag orkar. Men en stund bir det iallafall, längesen vi sågs nu.