torsdag 18 juni 2009

Jag dog aldrig förut när jag och mina älsklingar var ute och joggade. Med mina älsklingar så menar jag självklart min älsklings Johan som jag älskar massor och så självklart Sara och Oskar. Ni är väldigt underbara och väldigt bra. Det kanske inte blev så mycket joggande för Saras och min del, men vi tog oss runt, vi var där och vi joggade lite men vi gick mest men det är tanken som räknas. När vi hade joggat eller gått eller vad ni nu vill kalla det så åkte vi till Korsvägen och satte oss på en smörgåsbar eller vad man ska kalla det. Johan och jag köpte en baguett och delade på, och Oskar köpte en som Sara även åt på. När vi ätit klart åkte vi hemåt. Sara tog sin buss, Oskar tog sin, Johan och jag tog spårvagnen. Senare när Johan varit hemma och duschat och jag duschat kom han hit och var här till ungefär kvart i tio.
.
Du är underbar älskling och jag älskar dej otroligt mycket. Att bara få ligga bredvid dej i samma säng och få dina kramar gör mej varm i hela kroppen. Att få höra dina vackra ord får mej att känna mej som en människa, du gör mej verkligen lycklig. Bara få vara med dej ger mej en varm och underbar känsla i hela kroppen. Jag skulle kunna visa upp dej för hela världen och säga att du är min pojkvän, jag skulle även säga det med stolthet så fall. Det är inte alla som får ha en sån underbar kille som dej till pojkvän som jag får ha. Jag har alltid vetat att du är en underbar person och allt sånt, men att du är så här underbar det trodde jag faktist inte. Jag är nog inte den enda som inte viste hur underbar du egentligen är, och det är troligen fortfarande många som inte vet det. Jag får en hel del elaka kommentarer av dej, och det har jag alltid fått genom dessa tre åren vi känt varandra. Men jag kan inte precis säga att jag inte säger några till dej, så för en gångs skull kan jag erkänna att jag säger en hel del elaka kommentarer till dej med. Min kärlek till dej är enorm, det går inte att beskriva min kärlek till dej. Jag vill inte vara utan dej, jag vill vara i din närhet hela tiden. Jag trodde aldrig att jag skulle få så här starka känslor för dej, men tydligen blev det så. Inte för att jag är ledsen för det om man säger så. Johan Elias Solberg, jag älskar dej.
Jag ska dra mej in till stan om ca 10 minuter för att möta älsklingen, Sara och Oskar, så ska vi åka upp till skatås och jogga. Hur det kommer gå, märker vi nog. Nu ska jag byta om och sånt, skriver senare om hur det gick om jag inte dött vill säga. Pussheaj.
För en gång skull ligger jag inte i min säng och skriver, utan nu ligger jag i soffan och har precis ätit frukost. Idag är det inte speciellt fint väder, så jag känner mej inte speciellt taggad för att gå ut och jogga, men vi får se hur det blir med det. I vilket fall så har jag bestämt att jag ska träffa Johan även om vi inte ska i väg och jogga. Varken Sara eller jag orkar jogga idag, så jag tycker inte vi ska göra det. Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte och så är jag förkyld igen. Och det är ju dumt att gå ut och jogga så att jag blir med förkyld än vad jag redan är, eller? Igår ändrade jag lite här på min blogg som ni kanske ser? Inte så stor skillnad, men lite fast ska ändra mer men inte nu. Det blir antagligen ikväll eller något sånt.