Åh, jag känner verkligen att jag behöver skriva av mej en del. Men det finns två problem, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eller vart jag ska börja. Det finns egentligen en hel del jag skulle kunna skriva om. Fast jag har inga ord för att kunna formulera mej rätt känns det som. Det är som att försöka prata fast man är stum, eller som att försöka se fast man är blind. Jag får inte fram några ord eller rikta meningar. Jag vill kunna se dej i ögonen och säga hur jag egentligen känner och få veta hur du känner, utan att förstöra det vi har nu. Ska det vara så här? Kan det fungera mellan oss? Eller är det bara jag som har inbillat mej det, för att jag känner om jag känner? Är det på riktigt, eller fejkar du bara? Kan detta bli något som varar länge, eller är det bara en lek för dej? Jag vill veta vad du känner utan att förstöra något fint som vi redan har. Jag vill kunna prata om det, men skulle det förstöra för mycket mellan dej och mej, och alla dem andra? Vad skulle de andra säga om det blev nått? Skulle de acceptera de, eller skulle de hålla på en massa? Alla dessa frågor, fast inga svar. Åh, jag blir galen på det. Finns det äns någon chans? HJÄLP MEJ!
