Igår skrev jag inget, men satt faktist inte vid datorn speciellt mycket igår. Försöker dra ner på det igen, va ju så duktig med den i slutet av sommaren, så nu försöker jag igen. Igår vid halv tio tiden när jag lagt mej, kom jag på en massa saker ag skulle skriva om, så jag gick till datorn. Men gissa vad, jag skrev inte ett ord. Jag loggade inte äns in på bloggen, istället blev den msn, bilddagboken och facebook som det inte skulle bli. Aja, skit samma. Gjort är gjort, och gjort går inte att ändra på. Idag hade vi flourlackning i skolan, usch vad jag hatar det.. Hade bara två och en halv lektion idag. Först seg hemkundskap, snart klara med detta äckliga arbetet. Sen blev det matte och en halv timme engelska. Efter engelskan blev det bamba, sen in till stan för att gå på bio. Mysigt, lr det går nog att diskutera en del. Sen äntligen hem, pissa och äta.

.

Lämna det gamla för att ge plats åt något nytt. Du är gammal för mej, jag vill lämna dej och ge plats åt något nytt. Men för mej är du fortfarande som ny, jag vågar inte lämna dej och vågar aldrig ge din plats åt någon annan. Förbjuden att minnas, livrädd att glömma. Hur ska man då göra? Att inse att du är borta är som att kasta en sten i en sjö och hoppas på att den inte ska flyta upp igen, alltså helt meningslöst. Jag vågar inte acceptera att du lämnat mej, för en dag kanske du kommer hit igen? Eller kan det vara rimligt? Nio månadersen och vågar fortfarande inte acceptera det. Du kanske inte var den jag älskade första, men du var den jag älskade mest. Att förlora den man älskar mest av allt är hårt, och att inte inse den är ännu hårdare och att inte våga inse det förstör en totalt. Jag saknar dej något enormt mycket. Med dej var jag lycklig.