"Nu sitter jag här igen, i min alldeles egna säng, helt ensam i tystheten. Man hör inte ens en ända bil åka förbi på utsidan, inte ens en buss har jag hört på flera timmar. Enda ljudet man hör är blåsten på utsidan som tar i trädkronorna och ljudet från min penna som jag använder när jag skriver ner mina tankar som kommer upp här i min ensamhet. Tittar upp i taket för att se på den röda färgen som bildar siffror, siffror som ska föreställa ett klockslag, 04:27. Blåbläck, blåbläck som är nerkladdat på flera sidor som ska likna någon text. Om någon skulle se texterna skulle den kunna tror att det är en femåring som skrivigt allt. Kladd till bokstäver som mer liknar olika sätt att ha försökt härma sin mamma när man sett henne skriva ner något, fast inte med vanligtext utan med skrivstil, kladdigt och oläsligt. En femåring som försökt härma sin mamma, men det endast blivigt kladd. Kladd över flera sidor, samt på sin hand som man råkat dra över den nyskrivna texten av bläck. Tanken kommer, det är ju faktiskt inte en femåring som försökt härma sin mamma vad hon har skrivigt. Det är ju faktiskt jag, självaste jag som kladdat ner allt som kommit upp i huvudet de senaste dagarna. De tankar som inte kommit upp när jag suttit vid en datorn, inne på min blogg, men som jag inte kunnat formulera till ord, meningar eller fraser när jag suttit där. Istället har allt kommit på en och samma gång när jag vaknat mitt i natten och inte kunnat somna om, så har tankarna gått igång igen. En del sidor ser värre ut än andra när jag bläddrar i mitt block. En del är förstörda av bläck och tårar medans andra ser ut att vara renskrivna, fast de inte är det utan att de bara inte kommit några tårar som droppat ner i blocket och kladdat ut all bläck. En del sidor är halv avrivna för att tankarna tagit över pennans roll och bestämt att det inte ska stå någon text där."