Jag vill skriva om det, jag vill skriva något fint om det, om den kvällen. Men det funkar inte, det går inte och jag ska inte göra det. Det är inte sån jag är eller egentligen är jag ju det, men i detta fallet är det nog förbjudet att skriva om det! För mig var det en fin kväll, eller det blev det i alla fall. Att få gå och bli om hållen av en okänd kille en kall april kväll. En kille som påminner om en tidigare, eller i alla fall i vissa drag. Det var nog det som gjorde lite att det blev som det blev. Sen behövde jag det också efter det som hände några dagar innan denna kvällen.
Varför är du som du är, varför gör du som du gör och varför sa du som du gjorde? Jag kan inte höra av mig till dig längre, det går inte riktigt. Eller så är det min feghet och blyghet som tar över igen. Den kvällen fick du mig att känna en speciellt känsla, och den känslan talade aldrig om för mig att det skulle bli så här. För om den hade gjort det, hade jag skitit i detta redan dagen efter, men nu är det för sent!
