Jag saknar min Johanna så otroligt mycket! Hon är något av det bästa jag vet, utan henne vet jag inte hur jag hade mått idag egentligen.. Som de flesta säkert redan vet träffades vi första gången på nyår i år, det vill säga 31december 2010. Petter och jag var hemma hos Samuelsson som Johanna var tillsammans med då, och självklart var ju hon också där, så det var så vi träffades. Vi skrattade och hade jättekul hela kvällen, sen var det inget mer med det! Två dagar senare träffades vi igen, för hon var fortfarande kvar här uppe i Göteborg, eller ja i Hindås. Vi pratade och kom jättebra överens.
Hon åkte hem till Varberg och jag hade inte förväntat mig något att vi skulle bli kompisar eller något sånt. Men vii började prata på FB, byte nr och sånt, någon helg strax därpå kom hon upp hit till Göteborg för att träffa just mig. Jag var jättenervös över hur det skulle gå, vad vi skulle prata om och vad vi skulle göra. Trots det gick det jättebra och vi hade jättekul, sen efter det har allt bara flugit på för oss. Vi kom varandra jättenära fort, lärde känna varandra och konstaterade att vi var mer lika än vad man egentligen kan tro.
När det tog slut mellan med och Petter var det hon som fanns där för mig, hon som låg vaken flera timmar för att prata med mig, för att lugna mig och se till så att jag mådde bra. Hon fanns där för min som ingen annan gjorde. Hon fick mig att känna mig älskad och värdefull även om jag kanske inte trodde det själv i just den stunden. Men idag är jag jätteglad att jag fått lära känna henne. Hon är min bästavän idag och jag älskar henne så otroligt mycket. Jag saknar dig så mycket så det finns inga ord för det, men imorgon syns vi igen och jag längtar otroligt mycket tills dess!
vi är fula, men älskar dig ändå!
