Jag har världens finaste vänner, världens finaste klasskompisar (ett tag till iallafall), världens finaste arbetskompisar (och dem är ju en del) och världens finaste familj och släkt! Jag vet inte ens vart jag ska börja.. Jag trodde denna dagen (10april) skulle vara jobbig, trodde jag skulle bära en smärta i brösten hela dagen och ha våta kinder dygnet runt. Men jag är stark, jag har gått vidare och inte förens för ca tjugo minuter sedan föll första tåren ner för min kind och det är inte på grund av datumet eller honom. Utan på grund av hur lycklig jag är över hur fina vänner och hur fin familj jag har! En del vänner är bättre, en del är sämre, en del träffar jag ofta en del träffar jag sällan. Jag svävar på rosa moln och det gjorde jag för två år sedan med, men då av andra anledningar. Men jag är lycklig, lever livet och nu rinner det endast lyckotårar ner för mina kinder. Tänker tillbaka på det som var då och får ett stort leende på läpparna och ett bultande hjärta som säger att det är förbjudet idag!
