söndag 17 januari 2010

-

Förlåt, men det var det enda rätta. Det skulle bara blivit värre om jag stannade, och det vet du också. Detta var det enda som kändes rätt. Du skulle inte ha mått bättre om jag stannade kvar. Jag mår bättre nu, en vad jag gjort den senaste tiden. Jag klarade inte av att stanna hos dej. Det kändes inte som om att vi kunde prata med varandra, det finns inga känslor som förde oss samman. Jag försökte, men det gick inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar