Om du lämnar mig nu, vad händer då? Kommer saker och ting bli bättre eller sämre? Kommer vi bli lyckligare? Om vi fortsätter leva "ihop", kommer allt bli bättre då, eller förblir allt som det är nu? Är det bara en fas vi går igenom? Så fall, går alla igenom den? Jag har aldrig känt såhär förr.. Du är allt jag nånsin önskat, du är allt jag nånsin fått. Men samtidigt som jag känner den känslan vill jag bara lämna dig, att det inte ska vara "vi" två, du och jag. Du vet det, du förstår nog vad jag menar.. Men jag kan inte, jag kan inte förstå hur ett liv utan att vara "vi" två skulle se ut.. Jag är förfast vid dig, förfast för att kunna lämna, förfast för att inte kunna säga "vi" två, förfast för att inte kalla mig din flickvän! På fem månader förändras tiden och känslorna, ja trodde aldrig att jag skulle älska dig som jag gör idag, jag trodde inte det var möjligt! Allt vi gått igenom, är det bara nu eller kommer alla gräl att förbli och bli fler? Trots våra gräl, bråk och dåliga tider har jag inte tvekat på att jag älskar dig. Du är allt jag vill ha. Jag älskar dig mest, Petter! Jag kan inte samla alla min tankar och känslor, just därför blir det som det blir här.. Du vet hur jag känner och trots det är det dig jag vill leva med. Det är dig jag vill spenderat mitt liv med, det är dig jag vill kalla för min pojkvän! Trots att du vet hur jag känner just nu, så är jag så otroligtglad att du inte tvivlar allt för mycket på mig! Du är den som sätter färg på mitt liv, du är den som sätter det där äkta leendet på mina läppar! Det är du som kan läsa mig innan och utan, trotts att jag inte kan prata om de där känslorna som finns.. Du vet att de finns där, du vet att jag inte kan prata om de och du accepterar det. Du vet att det finns stunder då min mur faller isär och då går det som det går, då finns du där och torkar tårarna från mina kinder! Hur många de än blivit, så har du varit där och samlat ihop alla tårarna och känslorna som kommit ur mig!
