Nu är jag trött och kall, så nu blir det krypa ner i min säng. Min egna säng, som antagligen inte är så varm just nu.. Godnatt gott folk.

Inte nyaste bilden..

Tankarna bara snurrar, och jag vet inte vart jag ska ta vägen..

Ensam sitter jag här vid datorn i köket, musik från vardagsrummet sprider sej hit. En underbar musik, fast inte den musiken jag skulle lyssna på om jag startade musiken själv. Det är mammas och pappas musik som sprider sej hit till min ensamhet. Underbar och fin musik, med en mening i sej, tror jag iallafall? Utanför fönster är det mörkt och gatulamporna lyser redan, även att klockan bara är halv sju. Vintern smyger sej på en bakom ryggen, precis som ens fiender som man egentligen borde hålla sej närmre än sina vänner.

Det svåra är inte att skriva, det svåra är att få idéer om vad man ska skriva.

Blåa jeans, blåa jeans med stora hål i, bar hud med blåmärken. Svidande skavsår, som sakta läker till ärr. Brännande tårar som rullar ned för ens kind, man försöker, försöker hålla dem inne. Men det funkar inte, hur mycket man än försöker så funkar det inte. Det kommer bara mer, även fast man inte vill. Det finns massor av lufta, ändå kvävs man, kvävs i sin egna gråt. Man kan inte rå för det, tårarna bara kommer. Man klarar inte att hålla det inom sej.. Börjar tårarna väl rinna förnågot, så slutar de inte rinna, det fortsätter bara. En känsla, två känslor, tre känslor alla känslor kommer på en och samma gång. Det funkar inte, man klarar inte av det. Just därför blir det så. Med ens blåa jeans, men stora hål i, och blåmärken på hela kroppen som man inte vet vart de kommer ifrån, sitter man där med kinderna våta, våtare än det djupaste havet ute i havs.

Det var denna helgen det, helgerna går så otroligt fort, precis som allt annat. Varit med älsklingen hela helgen. Film, godis, promenader, skratt, lite skejt och massor av mys kan man nog förklara denna helgen, inte så mycket mer som hänt. Älskipälski sov här hela helgen, så på förmiddagarna har det blivigt att kolla på film, och samma sak på kvällarna.

Jag älskar dej, Johan.

Sitter hemma hos älsklingen med hans mamma och lillebror och kollar på fotboll medans han är och köper glass. Älsklingen och jag tog en lång promenad idag, ända från mej hem till honom. Mysig promenad med mycket prat och skratt. Du gör mej så oerhört lycklig, jag älskar dej. Nu vill jag att han kommer hem hit igen, så vi kan värma mat och äta för jag är hungrig inte ätit sen två tiden ungefär. Långtid, bara blivit massa godis idag med..

Sitter hemma hos min bejb, i hans kök. Puss på honom.

Underbar låt, man får en speciell känsla i hela kroppen när man hör den. John Mayer - Free Fallin'

She's a good girl

Loves her mama

Loves Jesus and America too

She's a good girl

Crazy 'bout Elvis

Loves horses and her boyfriend too

Yeah

Yeah

It's a long day living in Reseda

There's a freeway running through the yard

I'm a bad boy 'cause I don't even miss her

I'm a bad boy for breaking her heart

Jag vet inte, jag vet ingenting, inte mer än att du gör mej lycklig iallafall.

Nu ska jag snart krypa ner i min säng och läsa igenom LMK en sista gång. Imån är det prov på det, hoppas det går bättre än på ARL.. Aja, blev iallafall godkänd på ARL, tur det! Efter skolan imån ska jag träffa min bäbis, mys. Jag älskar dej, Johan Elias Solberg.

Ester Mosessons Gymnasie

HR1D

En tystnad, en plågande tystnad. Det känns inte bra, det känns åt helvete. Prata, prata med luft. Jag är ingenting, inte ens luft, så prata inte med mej. Prata inte med mej, för det vill du inte. Prata inte med någon, prata bara ut. Det spelar ingen roll om orden du säger har någon mening eller inte, för det har inte mina heller. Det spelar ingen roll vad som sägs, bara prata. Jag klarar inte av tystheten. En iskall vid sveper förbi, och du blir ännu tystare än tidigare, det gör ont. Det gör ont att se dej så tyst, så börja prata. Jag gillar inte när det är tyst, jag måste ha ljudrunt omkring mej, inte en massa tomrum bara. Så börja prata, var inte så tyst mot mej.

Jag saknar min Johan.

Nu har min grupp kommit in i varmköket, äntligen. Jag har verkligen längtat efter att få komma in dit, det är ju faktiskt det jag vill hålla på med. Det gick helt okej för min del, trodde det skulle gå lite bättre, men men. Finns lite anledningar till varför det inte gjorde det, men det behöver vi inte ta här. I vilket fall så gjorde vi svampomelette, som jag inte tycker om. Det är ju svamp i, och det gillar jag inte. Om det hade varit något annat hade det varit perfekt. Till förrätt fick vi en räksallad, och efterrätt fick vi rulltårta med alternativ kaffe eller te. Slutade vid kvart över två ungefär, så var hemma runt kvart i tre, skönt att det inte är så jättelånga dagar.

Gråten i ögonen och klumpen i halsen, känslan kommer tillbaka och man vill bara försvinna förstunden. Jag orkar inte, det är så otroligt jobbigt, jag klarar inte av det.. Stora, tunga, svartamoln kommer över en och trycker ner en under ytan. Rädslan tar över igen, och man vill bara skrika, om man skriker så drunknar man, så det är bäst att hålla munnen stängd och inte säga något alls.