Imorse när jag vaknade var jag sjukt trött, anledningen till det var att Claes och jag pratade i telefon inatt, men ändå var jag taggad för skolan, och för att komma hem för att plugga. Men nej! Så blev det inte, tack vare att en del förstörde min dag i skolan. Så dagen blev inte som jag hade tänkt mej. Men som tur är har jag ju en del andra i skolan som gör en glad ändå. Och en del kan ju dra åt helvete. Och ja, då menar jag verkligen åt helvete. Jag är så jävla trött på er. Ni bara förstör. Jag längtar faktist efter att inte träffa er varje dag i skolan. Aja, när jag kom hade jag ju tänkt mej att plugga men så blev det inte istället har jag inte gjort något alls. Legat och läst ca två timmar eller nått, och nu ligger jag och kollar på tv "halv åtta hos mej" med pappa. Mysigt, ska snart hoppa in i duschen och sen blir det Andra Avenyn.

Det blev en ganska stor förändring i min garderob igår, och en hel del som ska skickas.

Åh, det gör ont. Jag orkar inte mer. Vart jag än befinner mej eller vad jag än gör så finns du alltid där. Det är jobbigt, åh. Antingen somnar jag gråtande, eller vaknar gråtande. Detta funkar fan inte längre. Jag klarar verkligen inte av det, du gör mej galen.

Nu har jag kommit hem från Mandus och allt annat folk, har städat mitt rum, min garderob, ätit middag och lite sånt. Jag är sjukt jävla trött, somnade inte förens ungefär halv sex i morse. Även att Sofia och jag gick och la oss vid halv fem, men vi kunde ju fan aldrig sluta snacka. Och vi snackade om sex och sånt, så det är inte så konstigt. HAHA. Men ändå, till slut somnade vi iallafall. Och halv nio ringde väckarklocka, sjukt jävla segt. Somnade om till ungefär halv tio, då vi bäddade sängen och gick ner och la oss hos Mandus för vi visste inte när hennes föräldrar skulle komma hem. Så det var lite trångt och varmt, men vi överlevde. Vid 11 tiden gick vi upp och fixade iordning lite saker som var kvar, och åt frukost. Fanny och Mike kom upp sa godmorgon och blablabla, sen stack dem. Blablabla, jag orkar inte berätta om idag. Jag har iallafall haft sjukt kul, och så tack till alla underbaringar som var med.

Klockan är drygt halv fyra på morran, sofia och jag har inte sovit en sekund än. Nyss fått Amanda i säng även Fanny och Mike, och så har vi städat upp lite. Helt okej dag för övrigt, lite seg start, men men. Nu sitter Sofia och jag och kollar på tv och sånt. Mysigt, katten är även med oss. Och Johan har dissat oss eller rättare sagt mej totalt.. Men men, det får jag väl leva med, förhoppningsvis. Puss och godnatt för ikväll, eller morra kanske man ska säga.

Nu har jag fixat mej, ätit frukost, packa, försökt att få rent min jacka och hängt tvätt. Mycket jag hinner med på kort tid nu för tiden tycker jag allt. Med tankte på att Fanny tvingade upp mej vid halv 12. Haha! Ska snart åka och möta Fanny på hjalmar, så drar vi en donken, sen in till stan och luffa runt några timmar för att sen möta Johannes, så att vi sedan kan åka till ytterby för att röja? Eller kanske inte, antingen mys hos amanda eller så om vid drar till rödbo? haha, det får vi se hur det blir.

.

Life is like the radio,

same shit over and over again.

Varje vecka är det helg, ta in en shot var god och svälj.

Man fumlar runt till nån musik, varje helg är den andre lik.

En vakendröm som blivigt sann, jag e så glad att du mej fann.

Varje vecka har ett slut, så därför ska ni med oss ut.

Man ba ja kul, nu ligger morsan hemma och är sjukt också. Lyckat att både jag, brorsan och morsan blir sjuka samma vecka, bara pappa som fattas nu. Aja, sånt som händer. Även att jag inte gick upp förens vid 12 idag, så har jag hunnit med en del. Jag har träffat Linnéa en stund, hämtade min klänning. Jag har lärt mej tvättmaskinen, så har startat en maskin med tvätt, bara mina kläder men ändå. Och jag har lagat mat till familjen, fast maten e inte klar än. Fast snart, så ska snart äta. Imån blir det brudarna, iallafall några av dem. Det va längesen nu, blä på det. Fast det kommer bli sjukt nice imån. Just det jag har målat naglarna idag också.

592dagar..

Ååh! Jag vill bara gå fram till dej, och ställa mej och skaka om dej och få in i din ynkla lilla hjärna att det är dej jag dör för. Att du är den ända jag vill ha. Jag älskar dej mest av allt..

Jag hör fortfarande din röst, jag känner fortfarande dina kramar och speciellt dina kyssar, fast bara i min drömmar! Jag försöker att glömma det vi en gång hade, men det går verkligen inte. Utan dig är det svårt att överleva, för varje gång vi rörde vid varandra hade jag en underbar känsla i hela kroppen, varje gång vi kysstes, så kändes det som om att jag flög, jag kände verkligen ditt hjärta, & varje gång jag fick ligga mot ditt bröst, & bara vara det var då jag var som lyckligast. Jag ville inte att detta skulle ha ett slut, jag behöver dig vid min sida, jag kan inte låta dig gå, vill ha dig i mitt liv. Men nu har det varit över sen länge tillbaka, och det kommer aldrig bli som förr. Vi, eller rättare sagt du tog farväl och lämnade det vi hade som jag trodde var äkta kärlek, & speciellt smärtan i mitt hjärta.. Jag saknar dej, det finns ingen chans? Jag älskar dej mest av allt, du är hela min värld. Det är jobbigt att se dej, utan att få känna dina läppar mot mina..

Ingen feber längre, sjukt jävla gött. Fast min hosta och hals har blivigt värre tror jag. Den gör mycket ondare idag. Den dödar mej idag om jag ska vara ärlig.. I vilket fall, idag ska jag in till stan en stund och träffa Nordgren och hennes små killkompisar. Mysigt mysigt. Får se hur läne det blir, beroende på hur länge jag orkar. Men en stund bir det iallafall, längesen vi sågs nu.

Okej, jag mår inte alls bättre idag som jag skrev tidigare idag. Jag mår, jag vet inte hur jag mår.. Feber, förkyld, hosta, ont i hals och öron. Ååh varför, varför, varför just på ett lov? Både jag och brorsan är sjuka, morsan e förkyld och pappa e bara världens bästa pappa. Jag vill vara frisk, jag orkar inte vara sjuk. Det är jobbig, och gör ont. Åh ta mej här ifrån.

Idag hade jag tänkt att träffa Amanda och Fanny, men vet inte riktigt hur det blir än av lite olika orsaker. I vilket fall, idag mår jag bättre. Har ingen feber längre iallafall tror jag, fast jag har sjukt ont i halsen, min röst låter som jag vet inte vad och jag hostar jätte mycket ännu.. Det kanske blir en till dag att bara ligga på soffan med datorn och kolla på tv eller något

Det va sjukt jävla bäst hos Alm i fredags, jag älskar er grovt mycket. Utan er, så går inget ihop. Kvällen slutade som den slutade för min del.. Går inte in på några nämvärda detaljer. HAHA! Igår låg jag på soffan och mådde bajs, idag gör jag det med princip.. Är sjukt jävla trött, ont i halsen, öronen, feber och världens jävla hosta har jag med för den delen. Man ba, ja gött.. Bli sjuk nu början på ett lov!? Fyfan, varför har jag alltid sådan oflyt? Aja, imån tänker jag iallafall inte vara sjuk.. Då blir det att hitta på något att göra. Någon som vill ses kanske? BTW, så är mamma och pappa hemma igen nu. De kom hem igår kväll, när jag gick och la mej. Så då kom de bara ner och heja på mej, så somna jag direkt. Så idag när jag kom upp så fick jag en ny parfym och så. TACK!

Nationella idag då, det gick jätte bra tycker jag. Svenska skrivuppsats va det idag, "nattliv - när mörkret fallar". Min krönika blev helt okej, tror jag!? Satt kvar nästan hela tiden, va en av det sista som satt kvar. Iallafall, har tänkt en hel del idag efter att jag läste hans sms, igår kväll.. Det är svårt och jobbigt, men jag fattar precis hur du menar. Jag vill inte, jag kan inte, men jag försöker. Mer än det kan jag inte göra, förlåt. Och jag har även tänkt på att allt de med att folk förändras, man glider isär, man tappar kontakten och allt sånt. Tänk om det inte hade varit så? Det är jobbigt, det gör ont och allt sånt. Men tänk på det posetiva med det hela, man träffar flera och nya personer. Tänk om man skulle ha umgåts med samma personer hela livet, skulle inte det vara lite tråkigt då eller? Jag menar inte att man inte ska ha kontakt med sina så kallade barndomskompisar och liknande, men att man ska bli helt knäckt om man förändras eller glider isär. Det är oftast det jag blivigt, klart man blir sårad, förstörd och liknande. Men det kommer nya, allt förändras. Vem vet, om tio år kanske du är kompis med en barndomskompis igen, som du aldrig trodde du skulle få kontakt med igen. Så ge aldrig upp hoppet. Jag har nog aldrig gett upp hoppet, men det har minskat stort. Jag tror nog aldrig att jag kommer träffa alla från min gamla klass igen t.ex. men bara för det har jag inte gett upp hoppet helt, det har bara sjunkit väldigt lågt efter skolavslutningen i 6an, då vi inte äns sa hej då till varandra. En dag kanske jag står där och har kontakt med alla igen? Jag tror inte jag kommer ha kontakt med alla i min nuvarande klass heller när vi slutar i vår, men jag tror ändå det finns en chans att vi ses någon gång längre fram i liv. Det kanske händer, kanske inte händer. Men ge aldrig upp hoppet. Man ger upp hoppet för lätt nu för tiden, dra ut på allt längre istället? Och lev livet med de du har kontakt med nu, tänk hur mycket du kanske ångrar det senare när ni inte har kontakt längre. Och vissa går man verkligen inte ihop med, men lev livet med de du går ihop med? Det gör dej stark, tror jag iallafall? Du får även otroligt mycket minnen på köpet! Och nu vet jag inte riktigt vad jag skrivigt, kanske bara är ren skit? Men det är iallafall så jag känner, låg och tänkte på det igår kväll och idag i skolan har jag även gått och tänkt på det en hel del, pgd av olika orsaker. Men som sagt, ge aldrig upp hoppet! Det har inte jag gjort än, det har bara sjunkit jävligt låg för vissa personer. Okej, någon som håller med lite kanske?