Nationella idag då, det gick jätte bra tycker jag. Svenska skrivuppsats va det idag, "nattliv - när mörkret fallar". Min krönika blev helt okej, tror jag!? Satt kvar nästan hela tiden, va en av det sista som satt kvar. Iallafall, har tänkt en hel del idag efter att jag läste hans sms, igår kväll.. Det är svårt och jobbigt, men jag fattar precis hur du menar. Jag vill inte, jag kan inte, men jag försöker. Mer än det kan jag inte göra, förlåt. Och jag har även tänkt på att allt de med att folk förändras, man glider isär, man tappar kontakten och allt sånt. Tänk om det inte hade varit så? Det är jobbigt, det gör ont och allt sånt. Men tänk på det posetiva med det hela, man träffar flera och nya personer. Tänk om man skulle ha umgåts med samma personer hela livet, skulle inte det vara lite tråkigt då eller? Jag menar inte att man inte ska ha kontakt med sina så kallade barndomskompisar och liknande, men att man ska bli helt knäckt om man förändras eller glider isär. Det är oftast det jag blivigt, klart man blir sårad, förstörd och liknande. Men det kommer nya, allt förändras. Vem vet, om tio år kanske du är kompis med en barndomskompis igen, som du aldrig trodde du skulle få kontakt med igen. Så ge aldrig upp hoppet. Jag har nog aldrig gett upp hoppet, men det har minskat stort. Jag tror nog aldrig att jag kommer träffa alla från min gamla klass igen t.ex. men bara för det har jag inte gett upp hoppet helt, det har bara sjunkit väldigt lågt efter skolavslutningen i 6an, då vi inte äns sa hej då till varandra. En dag kanske jag står där och har kontakt med alla igen? Jag tror inte jag kommer ha kontakt med alla i min nuvarande klass heller när vi slutar i vår, men jag tror ändå det finns en chans att vi ses någon gång längre fram i liv. Det kanske händer, kanske inte händer. Men ge aldrig upp hoppet. Man ger upp hoppet för lätt nu för tiden, dra ut på allt längre istället? Och lev livet med de du har kontakt med nu, tänk hur mycket du kanske ångrar det senare när ni inte har kontakt längre. Och vissa går man verkligen inte ihop med, men lev livet med de du går ihop med? Det gör dej stark, tror jag iallafall? Du får även otroligt mycket minnen på köpet! Och nu vet jag inte riktigt vad jag skrivigt, kanske bara är ren skit? Men det är iallafall så jag känner, låg och tänkte på det igår kväll och idag i skolan har jag även gått och tänkt på det en hel del, pgd av olika orsaker. Men som sagt, ge aldrig upp hoppet! Det har inte jag gjort än, det har bara sjunkit jävligt låg för vissa personer. Okej, någon som håller med lite kanske?