592dagar..

Ååh! Jag vill bara gå fram till dej, och ställa mej och skaka om dej och få in i din ynkla lilla hjärna att det är dej jag dör för. Att du är den ända jag vill ha. Jag älskar dej mest av allt..

Jag hör fortfarande din röst, jag känner fortfarande dina kramar och speciellt dina kyssar, fast bara i min drömmar! Jag försöker att glömma det vi en gång hade, men det går verkligen inte. Utan dig är det svårt att överleva, för varje gång vi rörde vid varandra hade jag en underbar känsla i hela kroppen, varje gång vi kysstes, så kändes det som om att jag flög, jag kände verkligen ditt hjärta, & varje gång jag fick ligga mot ditt bröst, & bara vara det var då jag var som lyckligast. Jag ville inte att detta skulle ha ett slut, jag behöver dig vid min sida, jag kan inte låta dig gå, vill ha dig i mitt liv. Men nu har det varit över sen länge tillbaka, och det kommer aldrig bli som förr. Vi, eller rättare sagt du tog farväl och lämnade det vi hade som jag trodde var äkta kärlek, & speciellt smärtan i mitt hjärta.. Jag saknar dej, det finns ingen chans? Jag älskar dej mest av allt, du är hela min värld. Det är jobbigt att se dej, utan att få känna dina läppar mot mina..

Ingen feber längre, sjukt jävla gött. Fast min hosta och hals har blivigt värre tror jag. Den gör mycket ondare idag. Den dödar mej idag om jag ska vara ärlig.. I vilket fall, idag ska jag in till stan en stund och träffa Nordgren och hennes små killkompisar. Mysigt mysigt. Får se hur läne det blir, beroende på hur länge jag orkar. Men en stund bir det iallafall, längesen vi sågs nu.

Okej, jag mår inte alls bättre idag som jag skrev tidigare idag. Jag mår, jag vet inte hur jag mår.. Feber, förkyld, hosta, ont i hals och öron. Ååh varför, varför, varför just på ett lov? Både jag och brorsan är sjuka, morsan e förkyld och pappa e bara världens bästa pappa. Jag vill vara frisk, jag orkar inte vara sjuk. Det är jobbig, och gör ont. Åh ta mej här ifrån.

Idag hade jag tänkt att träffa Amanda och Fanny, men vet inte riktigt hur det blir än av lite olika orsaker. I vilket fall, idag mår jag bättre. Har ingen feber längre iallafall tror jag, fast jag har sjukt ont i halsen, min röst låter som jag vet inte vad och jag hostar jätte mycket ännu.. Det kanske blir en till dag att bara ligga på soffan med datorn och kolla på tv eller något

Det va sjukt jävla bäst hos Alm i fredags, jag älskar er grovt mycket. Utan er, så går inget ihop. Kvällen slutade som den slutade för min del.. Går inte in på några nämvärda detaljer. HAHA! Igår låg jag på soffan och mådde bajs, idag gör jag det med princip.. Är sjukt jävla trött, ont i halsen, öronen, feber och världens jävla hosta har jag med för den delen. Man ba, ja gött.. Bli sjuk nu början på ett lov!? Fyfan, varför har jag alltid sådan oflyt? Aja, imån tänker jag iallafall inte vara sjuk.. Då blir det att hitta på något att göra. Någon som vill ses kanske? BTW, så är mamma och pappa hemma igen nu. De kom hem igår kväll, när jag gick och la mej. Så då kom de bara ner och heja på mej, så somna jag direkt. Så idag när jag kom upp så fick jag en ny parfym och så. TACK!

Nationella idag då, det gick jätte bra tycker jag. Svenska skrivuppsats va det idag, "nattliv - när mörkret fallar". Min krönika blev helt okej, tror jag!? Satt kvar nästan hela tiden, va en av det sista som satt kvar. Iallafall, har tänkt en hel del idag efter att jag läste hans sms, igår kväll.. Det är svårt och jobbigt, men jag fattar precis hur du menar. Jag vill inte, jag kan inte, men jag försöker. Mer än det kan jag inte göra, förlåt. Och jag har även tänkt på att allt de med att folk förändras, man glider isär, man tappar kontakten och allt sånt. Tänk om det inte hade varit så? Det är jobbigt, det gör ont och allt sånt. Men tänk på det posetiva med det hela, man träffar flera och nya personer. Tänk om man skulle ha umgåts med samma personer hela livet, skulle inte det vara lite tråkigt då eller? Jag menar inte att man inte ska ha kontakt med sina så kallade barndomskompisar och liknande, men att man ska bli helt knäckt om man förändras eller glider isär. Det är oftast det jag blivigt, klart man blir sårad, förstörd och liknande. Men det kommer nya, allt förändras. Vem vet, om tio år kanske du är kompis med en barndomskompis igen, som du aldrig trodde du skulle få kontakt med igen. Så ge aldrig upp hoppet. Jag har nog aldrig gett upp hoppet, men det har minskat stort. Jag tror nog aldrig att jag kommer träffa alla från min gamla klass igen t.ex. men bara för det har jag inte gett upp hoppet helt, det har bara sjunkit väldigt lågt efter skolavslutningen i 6an, då vi inte äns sa hej då till varandra. En dag kanske jag står där och har kontakt med alla igen? Jag tror inte jag kommer ha kontakt med alla i min nuvarande klass heller när vi slutar i vår, men jag tror ändå det finns en chans att vi ses någon gång längre fram i liv. Det kanske händer, kanske inte händer. Men ge aldrig upp hoppet. Man ger upp hoppet för lätt nu för tiden, dra ut på allt längre istället? Och lev livet med de du har kontakt med nu, tänk hur mycket du kanske ångrar det senare när ni inte har kontakt längre. Och vissa går man verkligen inte ihop med, men lev livet med de du går ihop med? Det gör dej stark, tror jag iallafall? Du får även otroligt mycket minnen på köpet! Och nu vet jag inte riktigt vad jag skrivigt, kanske bara är ren skit? Men det är iallafall så jag känner, låg och tänkte på det igår kväll och idag i skolan har jag även gått och tänkt på det en hel del, pgd av olika orsaker. Men som sagt, ge aldrig upp hoppet! Det har inte jag gjort än, det har bara sjunkit jävligt låg för vissa personer. Okej, någon som håller med lite kanske?

Nu har jag fått i mej lite mat och vilat en stund. Så känner mej inte alls lika seg längre. Åt thaimat hos Prytzarna, minus Carro och Jinnie, altså bara med Robban! Imån är det nationella igen, svenska skriv bögsak. Får hoppas på att det går bra.

Jag har varit dålig på att skriva nu det senaste.. Men jag har inget att skriva, eller jo egentligen har jag en jävla massa jag behöver skriva av mej. Men jag orkar inte lägga så mycket enerig på att skriva längre. Eller jag har inte haft det, de senaste dagarna iallafall.. Men whatever. Nu tror och hoppas jag på att jag kommer in i mina gamla vanliga rutiner med skrivandet. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Jag kan nog börja med, eller börja och börja med. Men ja, jag är iallafall sjukt trött. Sov inte många timmar inatt. Fast det kanske inte spelar någon roll? För jag är ändå trött jämt och ständigt, jag orkar aldrig göra något längre.. Jag är helt död på dagarna, och i skolan är jag jätte osocia, tyst, tråkig och jag jobbar knappt på lektionerna längre? Fan, helvete.. Detta är inte bra, måste skärpa mej totalt. Men jag vet inte varför jag är så jävla trött jämt. Sover, äter jag för mycket eller för lite? Jag tycker jag sover jämt och ständigt, och ätandet är la lite som det är. ååh! Och kan du ha något med det här att göra? Jag saknar dej så otroligt mycket. Jag skulle kunna dö för att få tillbaka stunderna med dej. Bara få se dej i ögonen, krama om dej eller att få höra din röst skulle göra mej så otroligt mycket gladare. I Miss You!

Idag har jag inte gjort allt för mycket, inte pluggat eller nått. Nu ska jag iallafall gå och duscha, sen blir det Andra Avenyn.

Nationella idag, det gick nog rätt okej faktist. Seg dag förövrigt. Och lärarna på skolan är helt dumma i huvet om jag ska vara ärlig. Idag blir det nog bara till att ta det lugnt, jag orkar inte plugga eller nått. Ska ska lägga mej i ett varmt skönt bad sen hade jag tänkt mej, och senare blir det till att kolla på Andra Avenyn.

Nu har jag precis kollat på en skit grym film, nights in rodanthe. Den var iallafall bra. Fick kopplat bort lite olika tankar och liknande. Men nu är klockan mycket, så lilla jag ska sätta ner datorn på golvet. Lägga mej på sida och sova ett par timmar, och imån blir det upp vid halv sju - sju, för att komma i tid till skolan för att göra första nationella i svenska..

.

Okej, jag orkar inte skriva något speciellt idag. Fått en ny kusin idag iallafall, en tjej på 3090gram. Dagen har sugigt hårt förövrigt. Några vet varför, och några vet inte. De som vet de vet, de som inte vet, de vet inte och de behöver inte veta heller. Skolan seg som vanligt och jag sönder stressad och kan ej konsentera mej. Och imån är det nationella i svenska, får hoppas på det bästa.

Nu är jag hemma från kusinerna igen. Kusin och ingift morbror hämtade mej nere vid eriksberg, för jag hade träffat charlie där och lite sånt. Så åkte hem till kusinerna, åkte iväg med moster och handlade lite, sen hem dit igen och laga mat. Sen blev det att äta, sen semla och sen körde moster hem mej igen, så nu sitter jag här vid datorn igen efter att ha duschat. Ska snart gå och lägga mej och läsa eller kolla på tv om det finns något bra. Och imån är det skola, det suger! Aja, det är bara en vecka kvar, sen är det lov. Det är ju gött. Och då har jag bestämt mej för att jag ska träffa mina älsklings brudar minst en dag. Jag saknar er otroligt mycket, inte träffas på länge.. Får dra ihop alla snart igen? Göteborgsbrudarna och kungälvsbrudarna, det kan inte bli bättre. Jag älskar er!

Gårdagen började med att morsan väckte mej halv 8 med ett sms som det stod att de var påväg till baren och blablabla. Så efter de somnade jag om till ungefär 10, satte mej vid datorn segade sönder totalt och hade allmänt tråkigt. Vid två åt jag och bror min tacos, sen drog jag till yby och träffade jocke. Mysmys. Sen vid nio drog jag mej hemåt, när jag kom hit var det massor av folk. Det blev en mer trevlig kväll än vad jag hade tänkt mej.

Grattis på födelsedagen mamma' <3

.

Idag blir det att ta det lite lugnt, träffa Charlie en stund sen åka till kusinerna i torslanda och äta middag.