mormor

Det finns en låt, med en bit som går så här:

"Jag har en bild på min mormor,

Fixad i håret, vilken karaktär.

Jag minns hennes ärrade händer,

Dem som byggde en förlorad värld.

Ooooh, en förlorad värld!

Så håll om mig,

Åh håll om mig hårt.

Jag behöver nån, ikväll!

Vi lever på lånad tid,

Vi har bara nu!

Alla bilderna suddas ut, till slut!"

Varje gång jag hör den, just den biten ur Petra Marklund's låt "Förlorad värld", tänker jag på min älskade mormor. Min älskade mormor som är världens bästa, bästa som någonsin har existerat på denna jord. Hon är så bra, på alla sätt och vis. Det finns absolut ingen som henne. Jag älskar dig mormor!