Det där lilla var så speciellt, för det var ju inte så mycket mer. Men det behövdes verkligen då tyckte jag nog. Även om du inte är den rätta, eller något sånt. Jag visste ju knappt vad du hette då, men nu vet jag i alla fall lite mer, men inte mycket mer. Du fick det inte att pirra till i hela mig, men det var speciellt på något sätt ändå. Du fick mig att känna mig fri igen, det kändes bra att vara i din närhet den där kvällen under Valborg. Att få gå med dig i handen en kall aprilkväll, i en nästintill helt okänd stad, det fick mig att känna lycka för en stund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar