Jag var sårad, arg, ledsen och besviken! Jag gjorde fel och fick panik. Tårarna föll mer och mer för varje minut som gick, samtidigt som tårarna föll krampade magen mer och mer för varje andetag jag tog. Jag var inte medveten om vad jag gjorde. Jag måste lära mig hantera de situationerna, för det kan jag inte nu. Så rädd som jag var då, tror jag aldrig att jag varit tidigare, inte på det sättet iallafall.. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, jag hade panik, jag var rädd! Räddare än någonsin. På så kort tid kan allt förändras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar