Att så små ord och blickar kan säga så mycket. Att det har en så stor betydelse. Hur kan det vara möjligt? Genom att bara be om en sak, kan det sluta hur som helst. Hon vill inte bestämma över honom, han vill inte bestämma över henne. Ändå med några små ord kan en stämning lätt ändras. Hur är det möjligt? Är det bara hon som känner såhär? Är det rädslan för att förlora honom också, som gör det så? Så många gånger förr och ska det behöva hända igen? Är det så det ska vara, att små ord och blickar ska få bestämma saker och förändra stämningar? Ibland undrar jag om det inte vore bäst att bara vara tyst, och blunda. Så slipper man vara den som förändrar en stämning mellan en, två, tre eller fyra personer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar