mod!

Jag vill ha mod, mod till att säga vad jag tycker. Okej, det är klart jag kan säga vad jag tycker och tänker, men det är inte det jag menar. Jag vill kunna säga vad jag egentligen känner, oftast blir det en lögn nu mera. En lögn för att jag är osäker, osäker på mej själv och på andra. Jag vågar inte lita på någon. Inte till hundra som jag gjorde då iallafall. Jag vågar inte falla längre, inte som jag gjorde då. För då visste jag att jag kunde klättra upp igen, för du klättrade upp med mej. Men nu har jag ingen att klättra med. Det finns ingen jag vågar fall inför, inte så djupt iallafall. Inte så djupt som jag behöver, det finns ingen som tar emot mej längre. Du tog emot mej när du märkte att det blev för mycket för mej, jag behövde inte säga något för att du skulle märka det. Du hjälpte mej upp innan det blev för mycket. Men du finns inte längre, eller jo, men du är inte samma som då. Det är nu jag skulle behöva din tröstande ord och kramar, och din hjälpsamhet som en gång fanns där, men som inte längre finns där. Jag vill våga fall, för att sen ställa mej upp igen med ett äkta leende på läpparna som jag kunde göra då..