tisdag 23 mars 2010

ett ensamt, mörkt och tysthörn!

Tankarna bara flyger omkring i mitt huvud just nu. Ena stunden kan tankarna handla om en sak och sen andra stunden om något helt annat, och sen kan det vara något helt annat igen. Jag försöker samla ihop mina tankar, men det går inte. De är alldeles för splittrade, handlar om helt olika saker. Det går verkligen inte ihop, jag hänger inte med längre. Jag vet knappt vad det är jag själv vill.. Jag förstår ingenting, jag orkar inte ens bry mej. Jag känner mej bara ner tryckt. Jag vet inte vart jag har någon, vart är alla? Alla som en gång fanns där, som inte längre finns. Det är som om att jag lever för mej själv i en egen värld, jag ser allting som händer i omvärlden men jag är inte med. Jag finns inte med i det som händer, jag är kvar i något som tog slut för längesen. Jag kommer ingen vart, jag står stilla. Tiden går, men jag står kvar på samma plats som då, dagarna springer iväg medans jag sitter ihop tryckt i ett hörn ensam och väntar. Väntar på tider då jag kan följa med i verkligheten igen, utan att falla tillbaka till min ensamhet i hörnet. Vad är det jag egentligen vill? Jag vill ha mod till att göra saker som ingen annan vågar göra, jag vill känna att jag lever, att jag också existerar. Existerar jag ens? Är det en dröm jag lever i, eller är det verkligheten? Vad är verkligheten egentligen eller är allt bara en dröm? Hur kommer det bli om fem år? Kommer du, jag, hon och han ha någon kontakt då? Menar du det du säger till mej? Jag vet ingenting. Vart kommer alla frågor ifrån. Fullt av frågor, men inga svar. Varför är det på detta sättet? Kan det inte finns svar till alla frågor, då kanske allt vore bra. Eller det kanske det inte hade varit. Men en sak är jag säker på, och det är att detta inte är riktigt bra. Det är inte så här jag vill ha det. Jag vill ha mod till att berätta saker för dej, jag vill klara av att berätta saker, men jag känner att det aldrig kommer gå. Jag är alldeles för feg. Vad ska jag göra för att du ska förlåta? Kommer du någonsin att kunna förlåta mej? Hur ska man få svar på alla dessa frågor, om ingen har några svar? Jag känner att detta inte är rätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar