saknaden för ont..

Jag satt nyss och läste litegamla inlägg i Sara Hulanders blogg, så hittade jag detta inlägget. Shit asså, jag sitter och gråter (litesmå pinsamt, ja.. Men det är bara sanningen)! Jag saknar Rambergsskolan, jag saknar 9B, jag saknar uppehållsrummet och Torbjörn, jag vill börja om i högstadiet och få  leva om dem tre åren! Okej, inte allt från högstadiet vill jag leva om, men mycket av det. Jag vill iallafall ha tillbaka sista tiden från 9an, och då vill jag även tacka Sara. - Just för att det var hon, just hon som fanns där för mej när det var som jobbigast mellan frida och mej, och allt annat som var jobbigt för mej. Tack Sara, jag älskar dej! -

Jag saknar det som var 9B. Just det som var 9B, för det finns inget 9B längre. Den relationen som var mellan oss, är borta. Alla har förändrats sen dess, jag saknar det som var vi. Tiden går förfort, jag hinner inte med. Vart tog mina tre högstadieår vägen? Jag kommer ihåg första dagen i sjuan som om den var igår, men jag kommer inte ihåg första dagen på Ester. Det är endast för att det inte är samma sak. Att börja högstadiet var något jag hade sett fram emot sen min bror gjorde det, när han började i högstadiet hade jag två år kvar i mellanstadiet, där det var ett helvete från och till. Jag fick vänta två år för att få börja, och tillslut fick jag också göra det, men nu är mina tre år i högstadiet slut. Det känns hemskt att säga det, men dem är faktiskt slut. Hur mycket jag än vill ha tillbaka dem, så kommer jag aldrig få det.. 9B, jag saknar er eller oss ska jag ju faktiskt skriva, jag var ju också en av 9B.