Jag vet inte hur jag ska formulera mej, varken med ord eller kroppspråk. Hur ska man göra? Vad är rätt, vad är fel? Jag vet inte mer än att ja.. Nej, detta är inte bra. Det gör ont, inte bara på ett ställe, utan flera. Du döljer något, som jag egentligen borde veta. Jag är inte säker, med det känns så. Jag vet vad som måste göras, men du märker ingenting. Berätta, berätta vad som helst. Väntan leder ingenstans, och det vet både du och jag. Detta kunde ha hänt tidigare. Men både du, dem och jag var fega. Ingen vågade berätta någonting, tillslut var det något som hände med dej och du blommade ut. Du blommade ut till den vackraste rosen på denna planet. Varför jag just säger en ros, är för att jag tycker att rosor är den vackraste blomsorten som finns. Alla olika färger, storleker och sorter, sen får man ju inte glömma den underbara doften. Du är lika vacker som rosornas alla olika färger och storlekar, sen doftar du fantastiskt. Du är underbar, men det vet du redan va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar