Pratade nyss i telefon med älsklingen. Snacka om att jag saknar honom, bara att ha honom i Göteborg saknar jag. Att få ligga bredvid honom, somna bredvid honom vänd med ryggen mot hans varma, mjuka mage och hans ena hans arm runt mej, och sen även vakna upp så igen. Att alltid behöva ligga och så tjafsa om täcket, för ena tar mer än den andra. Jag saknar det så oerhört mycket. Att inte längre behöva möta honom vid Eketrä, varje gång när han ska hit, utan istället att få se honom med ett leende på läpparna när jag ställer mej på tå för att se ut genom fönstret på dörren innan jag öppnar den. Det är en sån magiskkänsla, det går inte att förklara. Jag älskar dej, du är allt för mej hjärtat (v.