torsdag 9 juli 2009

Johan, jag saknar dej. Jag vill ha dej i min närhet, se på dej, känna dina andetag och höra dina hjärtslag. Jag vill ha dej här hos mej nu. Du förstår nog inte hur mycket jag gillar dej, och hur mycket du betyder för mej. Det är jobbigt att inte ha dej i min närhet, att inte få träffa dej varje dag. Gasch, jag klarar inte av detta mer, jag blir galen, jag står helt enkelt inte ut mer. Jag vill ha måndag nu, få komma av tåget att se dej stå där och ja. Det går inte att beskriva hur mycket jag vill vara hos dej nu och hur mycket jag saknar dej. Efter att du åkte i måndags har jag inte alls känt mej lika pepp och glad, även att jag vet att jag har dej. Men ändå, det går inte hur mycket jag försöker, jag klarar inte av att vara ifrån dej. Du är min egna lilla ögonsten. Även att vi har våra små bråk, så blir allt alltid bra efter. Som det är sagt och skrivet, varken kärlek eller vänskap håller utan bråk. Jag har sagt det förr, det finns bara en förklarar till varför jag är som jag är mot dej och det är att jag är så jävla rädd att förlora dej. Jag försöker anstränga mej och få allt till att bli bra, men alla har sina misstag, även jag. Jag älskar dej, Johan Elias Solberg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar