Prata med mej, jag finns faktist också här och jag har med känslor. Förihelvete ignorera mej inte bara, jag tål det inte. Jag behöver prata med dej, jag tål som sagt inte din tystnad. Jag behöver höra din röst för att nå fram, och dina andetag för att komma någonstans på vägen. Men när du endas ignorerar mej så går det nog bra va? Nej, helvete heller, så prata med mej eller åt minstånde kolla åt mitt håll. Ena dagen get du mej hopp och saker, andra dagen är allt som bortblåst! Jag tål det inte. Okej, jag gjorde fel. Men du kan åtminstonde prata med mej?

I vilket fall nu när jag sitter här i min ensamhet och skriver så väntar jag faktist på att klockan kan bli tre, så vi kan åka till Ytterby. För det är faktist så att min älskade kusin vid Sofia har fyllt 17år, och det ska självklart firas. Grattis till dej älskling, lite sent, men bättre sen än aldrig.