fredag 5 november 2010
torsdag 4 november 2010
fredagsjobb'
Inte allt för mycket har hänt idag, åkte till Petter en stund idag, ovärt som fan! Men men, fick träffa min prins iallafall. När jag var hos honom ringde Thomas en av mina arbetsgivare och frågade och jag kunde jobba imorgon, och självklart kan jag det! Så imorgon blir det till att möta Thomas vid Stavdal vid 06:55, underbart.. Efter jobbet blir det hem och sova antagligen, precis som jag ska göra alldeles strax. Btw, jag saknar redan min prins.. Jag fick inte ut det jag riktigt ville idag när jag träffa honom, allt blev så fel kändes det som.. När jag var hos honom fick vi/jag rensat hans garderob som jag tänkt göra i ex. antal månader, det var verkligen välbehövligt! Puss och godnatt.
bild lånad av petter'
onsdag 3 november 2010
träffat linnéa
Ligger hemma i soffan nu med en stor kopp med te och kollar på "Berg flytter in", inte det roligaste. Men väntar faktiskt på att "Välkommen åter" ska börja, och det är där emot riktigt roligt! Träffade Linnéa en stund idag, gick runt i stan och pratade massor och hade det jättetrevligt. Skoj att träffa dig igen! Imorgon blir det till att åka till Petter, dels för att träffa honom och för att fira hans bror som fyller år på Fredag! Grattis i förskott Mikael.
bild från avslutningsmiddagen i nian'
6månader & 25dagar!
Jag konstatera precis att det bara är
6månader och 25dagar kvar tills jag blir 18år!
bild från -09'
nytt
Under de senaste två månaderna har jag införskaffat mig lite nytt, men aldrig orkat lägga upp det här på bloggen, så nu kommer det upp!
jacka 700kr - intersport
BH 149kr - H&M
mascara ~ 139kr - kicks
nagellack ~ 29kr - kicks
tjocktröja 199kr - Cubus
en tid som inte längre finns..
Vad är det som får en människa att bara försvinna? Det är som om att en mur föll ner mellan oss den där natten. Vi är fängslade på varsin sida. Det är som om att jag är sjuk och du vågar inte komma nära ifall att du skulle bli smittat. Det är som om allt vi gick igenom bara var en dröm. Det finns inget kvar längre..
tisdag 2 november 2010
lek och buslandet
Nu har vi varit på lek och buslandet, men först åt vi pannkakor som jag gjorde. Det var mindre än vadd jag förväntade mig, men vi hade iallafall skoj! Bilder kommer så småningom.
Nu sitter jag hemma och fryser, och känner mig ensam.. Och inte har jag någon plattång heller för den delen, för den glömde Petter hemma...
Betydelsefull
Hittade ett inlägg här på bloggen, som jag skrev för ett årsen.
Jag vet inte vad du vill ha utav mej? När jag sitter här själv, rullar tankarna bara på mer och mer för varje minut som går. Jag vet inte vad jag ska göra så allt ska bli bra. Regnet slår utanför mitt fönster, och glaset med dricka i står och vinglar på bordet. Dricka, dricka som egentligen ska vara kall, och gärna ha en eller två isbitar i, men som just nu i denna stund är varm och knappt någon kolsyra kvar i. Om man bara skulle skaka lite på bordet skulle glaset med dricka trilla ner på golvet, glaset hade gått i tusen bitar och alla dricka hade runnit ut och blivigt till en kladdig sörja på det ny städade golvet. Ett golv, så ret att man skulle kunna spegla sej i det. Jag vet inte vad du vill ha av mej? Jag kan gå ner på mina bara knän på en hård och grusigstig, endast för att göra dej lycklig. Iallafall för att få fram ett litet léende på din röda, nästan blodröda läppar. Du är kall, iskall som ett kallt stengolv mit i vintern som ingen rört på flera dagar. Du ser så ensam och rädd ut, står för dej själv som en gammal bokhylla som ingen vill ha på en loppmarknad. En gammal och värd bokhylla, en bokhylla som någon gång betytt något för någon, men som inte längre vill ha den. För att man trott att saker tappar värdet ju äldre det blir, men nej. Du har en betydelse och du är värd en helförmögenhet. För någon kanske du inte är värd ett öra, medans för andra är du kanske värd mer än något annat. Torka bort tårarna från kinderna, ta min hand och följ med mej. Följ med mej ut i världen, kom så ska jag visa dej. Visa dej något som jag tror du aldrig sett förr. För i den ensamhet du har haft, kan du inte sett så mycket va? Kom med, torka tårarna och ta min hand. Vi ska vandra, vandra enda från botten upp till toppen. Bara så jag kan få ett léende på dina vackra röda, nästan blodröda läppar. När vi når toppen, då ska vi sluta vandra. Vet du varför? Jo, för det sägs att när man är på topp ska man lägga ner och inte falla tillbaka. Så när vi kommit till toppen, då slutat vi vandra, men vi kommer fortfarande sträva efter en bättretid. En bättretid, en ljusaretid, en tid som du också trivs i. En tid som du och jag, bara vi två kan leva tillsammans i. För kom ihåg, även i det mörkaste rummet, under den mörkaste himlen så kommer du aldrig bli ensam, för att i mörkret är du aldrig ensam. Dra dej till ljuset, där kan du bli ensam, men det kan du aldrig i mörkret bli. Och kom ihåg vad alla än säger så har du en mening, en betydelse, en värdighet och alltid en extra axel att vila på när allt känns tungt. Du betyder något för alla, kanske inte lika mycket för alla, men alla vet att du finns och existerar och vill dej bara väl. Kom ut, visa din vackra sida, göm dej inte mer.
tidsinställt
Tidsintställt inlägg, det var längesen jag använde mig av den funktionen!
Nu ligger jag säkert i sängen och håller på att somna, upp relativt tidigt imorgon. Vet inte riktigt när Petter och Alma kommer hit, men de är väl här vid 12 tiden skulle jag nog tro. Så det blir till att ställa klockan! Godnatt gott folk!
måndag 1 november 2010
något obeskrivligt!
Jag är kärare än någonsin!
Jag vill bara hålla om dig, får känna din närhet. Känna känslan av att det är mig du vill ha och ingen annan. Tryggheten jag känner hos dig, att du bryr dig, att inte behöva säga till om något är fel. Du märker och vet om något är fel, jag behöver inte säga något, för innan jag sagt något har du redan märkt det. Jag vet inte hur jag ska formulera mig, det bubblar och spritter i hela kroppen på mig. Det är en sån underbar känsla, jag har aldrig känt så här förr! Jag gör misstag och det vet både du och jag.. Jag säger fel saker, saker som jag verkligen inte menar, men du kan mig. Du vet så väl när jag menar saker jag säger och när jag inte gör det. Om det inte hade varit så, så tror jag aldrig att vi hade stått här vi står idag. Jag är glad att vi hittat tillbaka till varandra igen, att vi har fått tillbaka den där lilla extra glöden! Alla gör vi misstag och felsteg, alla klarar inte att gå igenom de stunderna, men det gör vi. Ihop klarar vi det, ensam är man stark med tillsammans är man starkare! Du är så mycket mer än bara min pojkvän, du är min bästavän. Det är dig jag älskar, du är min kärlek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)