Jag hade chansen, jag sabbade allt.. Jag var den tjejen som ville ha allt, som fick det jag ville och killarna ska vi faktiskt inte prata om. Helt ny på skolan, att inte känna en enda och sen bli poppis bland killarna. Ja det var faktiskt så. Men saker och ting gick snett för mig och jag hamnade i ett helvete istället. Jag tog inte vara på chansen, jag sabbade det och brydde mig inte om det. Jag hade världens bästa vänner, både tjejer och killar, men jag brydde mig inte om det. Enda jag brydde mig om var mig själv, mig själv och alla killar utanför vänskapskretsen. Jag vill ha honom, jag fick honom men gick till nästa direkt. Jag fick rykten som hora, fjortis, player och ja ni fattar. Tuff på utsidan, i skolan och överallt, men väl hemma, hemma hos mamma och pappa var jag inte lika tuff längre, grät mig till sömns om kvällarna och ja.. Man är inte alltid den man tror att man är. Jag byggde upp en falsk identitet i skolan, som rasade om kvällarna. Jag klarade inte av att vara den tuffa, som höll på med alla. Egentligen var jag ju den där blyga, tysta som inte våga prata med någon. Och enda gången jag visade upp henne, var när allt blev riktigt seriöst eller om jag skulle träffa någon kille som jag fattat tycke för, annars för det bara ett spel.. Ett spel som jag lider för idag, att jag kunde spela det. Idag ångrar jag att jag spelade det spelet, men då tror jag inte att jag fattade det. Jag är glad att jag har förändrats, från den jag var då!
