Den dagen, den platsen, och just den stunden. En "sjuk", en lycklig och en kär Ida. Det var då, den dagen, den platsen, det var då jag verkligen ville kyssa dig offentligt för förstagången. Det var då, då jag förstod att det inte bara var vänskap, det var något annat också! Något helt fantastiskt, något underbart, något som brukar kallas för kärlek. Det var nog den dagen, den dagen jag verkligen förstod det, det var något mer än speciellt. Innan i drygt en månad hade jag sagt "nej usch inte han, vi är bara kk, han är inte alls min typ annars.." Jag tror du förstår vilken dag jag pratar om? Men det var inte förens den tionde april det blev du och jag. Idag är det fyra månadersen, fyra underbaramånader! Jag älskar dig mest min prins! Vi har gått igenom så otroligt mycket tillsammans, både som vänner och som ett par.
- Vi kan ju börja med att första gången vi träffades så jävlades nog båda en hel del med varandra, samt att båda märkte att det var något speciellt mellan oss!
- Andra gången vi träffades var det lika så, vi var barnsliga och lekte kurragömma på Ikea en kall februari dag.
- Ja tredje gången behöver vi inte gå in på..
Gångerna gick, vi blev bättre och bättre kompisar, samt känslorna kom till.
- Våran första fest kom tillsammans och jag träffa dina kompisar för första gången, samt att jag sov hos dig för första gången.
- Påsklovet kom och vi träffades varje dag nästan.
- Dagen jag pratade om tidigare inträffade och ja.
- Du var hemma hos mig första gången, lovet gick vidare.
- Du bröt foten, jag satt på sjukhuset x antal timmar med dig.
- Vi blev tillsammans!
- 10april, och idag är det fyra månader sedan!
Sen under våra fyra månader har det hänt otroligt mycket. Skrattat, gråtit, grälat, älskat, varit lyckligare än någonsin, trygghet, frihet, rädsla, varit ifrån vara över två dagar en enda gång, pluggat, festat, sovit, mycket film, bio, sjukhuset, godis, lagat mat ihop, shoppat, fikat, träffat släkt, tappat plånbok, hatat, snö, slask, sol, bad, regna, långanätter, tidiga dagar och sena kvällar. Ja, det har hänt så mycket. Men ändå så lite. Jag hoppas verkligen det blir mer än fyra månader med dig. Lyckan jag känner, den går inte att förklara. Jag är otroligt lycklig med dig. Allt vi har gått igenom tillsammans, jag förstår inte hur vi klarat allt. Jag är glad att vi klarat allt, alla misstag och snesteg, alla gräl och bråk. Jag är otroligt glad över det.
Vi bor drygt fyramil ifrån varandra, så jag förstår inte hur vi hinner med att träffas så mycket som vi gör. Att vi orkar åka buss fram och tillbaka, en timme hit och en timme dit för att få träffa varandra. Men ja, det beror väl på, det beror väl på just vad man känner. Om jag inte hade känt som jag känner idag, tror jag aldrig att jag hade orkat med att åka fram och tillbaka, så som vi håller på..
Petter Jonasson, jag älskar dig mest av allt. Du gör mig lycklig, du är speciellt. Varje gång jag sitter på bussen hem till dig helt själv, har jag alltid den där pirrande känslan i hela kroppen, precis som man är nykär. Samma sak, varje gång jag sitter hemma och väntar på dig, samma pirrande känsla! Jag är glad att du orkade kämpa i drygt två månader för att få mig. Jag älskar dig mest av allt min prins!
