En tystnad, en plågande tystnad. Det känns inte bra, det känns åt helvete. Prata, prata med luft. Jag är ingenting, inte ens luft, så prata inte med mej. Prata inte med mej, för det vill du inte. Prata inte med någon, prata bara ut. Det spelar ingen roll om orden du säger har någon mening eller inte, för det har inte mina heller. Det spelar ingen roll vad som sägs, bara prata. Jag klarar inte av tystheten. En iskall vid sveper förbi, och du blir ännu tystare än tidigare, det gör ont. Det gör ont att se dej så tyst, så börja prata. Jag gillar inte när det är tyst, jag måste ha ljudrunt omkring mej, inte en massa tomrum bara. Så börja prata, var inte så tyst mot mej.

Jag saknar min Johan.

Nu har min grupp kommit in i varmköket, äntligen. Jag har verkligen längtat efter att få komma in dit, det är ju faktiskt det jag vill hålla på med. Det gick helt okej för min del, trodde det skulle gå lite bättre, men men. Finns lite anledningar till varför det inte gjorde det, men det behöver vi inte ta här. I vilket fall så gjorde vi svampomelette, som jag inte tycker om. Det är ju svamp i, och det gillar jag inte. Om det hade varit något annat hade det varit perfekt. Till förrätt fick vi en räksallad, och efterrätt fick vi rulltårta med alternativ kaffe eller te. Slutade vid kvart över två ungefär, så var hemma runt kvart i tre, skönt att det inte är så jättelånga dagar.

Gråten i ögonen och klumpen i halsen, känslan kommer tillbaka och man vill bara försvinna förstunden. Jag orkar inte, det är så otroligt jobbigt, jag klarar inte av det.. Stora, tunga, svartamoln kommer över en och trycker ner en under ytan. Rädslan tar över igen, och man vill bara skrika, om man skriker så drunknar man, så det är bäst att hålla munnen stängd och inte säga något alls.

Förhållandetsguden är här, precis som otrohetensfader är här eller varför inte trohetensguden. Säg och kalla det vad ni vill, jag kallar det förhållandehetsguden. Inte för att det har något med någon gud att göra, men det kanske ligger lite magi bakom det hela. Förhållanden hit, förhållanden dit, krossade hjärtan hit och krossade hjärtan dit. Ett, två, tre eller one, two, three. TV-program om kärlek och otrohet, precis som i verkliga vardagen. Regn som slår mot mitt fönster sitter jag ensam i en soffa för fyra och lyssnar på. Försöker inbilla mej en melodi, som sedan går i krasch när ett sms i mobilen plingar. Ett sms om kärlek och otrohet.

en vänskap som byggts upp på kort tid,

en vänskap som det finns trygghet i,

en vänskap som inga andra har.

Isabella Cecilia Wendel, jag älskar dej Y

Nu ska jag bädda ner mej själv i min underbara säng med två täcken

och tre kuddar inklusive min underbartsköna pyjamas,

och drömma om min Johan Elias Solberg.

Moln, molekyler, syre och väte, eller vad allt nu är. Jag vet inte. Eller varför inte rosamoln som svävar runt istället för vita / gråa / svarta som ingen vill ha, kan de inte vara rosa eller kanske turkosa? I vilket fall kan jag inte speciellt mycket inom NO-ämnena, förutom en del grejer, mohaha och varför jag skriver om det vet jag inte riktigt.

"Tidiga dagar med en hals som gör ont, en kropp som sover, ringande mobiler och sena bussar. Kalla vindpustar som blåser, och man känner kylan igenom en tjock, mysig vinterjacka som man ändå tycker borde stoppa vindpustar som gör en ostabil i benen. Halvt vinglandes i klackskor går man till bussen i en tjockjacka så man ser tjockare ut än vad man redan känner sej, och ett par leggings till de som man önskar gjorde så att benen såg smalare ut. Stressiga dagar med provocerande människor, sömnlösa nätter med jobbiga tankar, klart det tar på ens kraftar."

Kom hem för en stund sen från skolan och föräldramötet, jag är trött. Först skola 08:00-11:20, sen in till stan med flickorna, träffa älsklingen en stund och sen tillbaka till skolan vid fyra tiden för att ha föräldra möte 17:00-21:30. Lång dag med mycket skratt, kan man nog säga. Nu är jag i vilket fall slut i hela kroppen, benen och fötterna gör ont och huvudet ska vi inte prata om. På föräldramötet idag fick jag reda på att mamma, känner och har varit frisör till Mikaels mamma i min klass och även att min grannes syster hennes dotter går tydligen i min klass också. Så ja, idag fick man reda på en hel del som jag inte visste om tidigare. Om det är bra eller dåligt är en annan femma.

Min älskade kamera är borta. Jag har tappat bort den.. Jag har ingen kamera för tillfäkket, fattar ni? Mitt liv har i princip gått i två delar, min kamera va mitt allt. Jag gick fan inte en meter utan den, och nu. Ja helvete, nu ja.. FAN! Nu får jag ha min gamla, stora, klumpiga kamera som suger kuk. Jag vill inte, jag vill ha min, MIN kamera. Inte min gamla kamera, det är inte samma sak, det är inte samma bilder som tas, inget är samma nu. Nu blir det till att spara till en ny kamera, och det lär ta ett bra tag. Så tills vidare får ni nöja er med antingen inga bilder alls, eller dåliga äckliga bilder från en kamera som endast har 4mp...

Blå, gul, grön, rosa, svart, vit, röd, ja ni fattar. Färger, massor av färger som symboliserar olika saker. Förvirrande, lycka, drömmar, rädsla, kärlek, verklighet ja ni fattar det också. Bokstäver, bokstäver som bildar ord, ord som bildar meningar, meningar så har en mening och meningar som inte har någon mening alls.

"Nu sitter jag här igen, i min alldeles egna säng, helt ensam i tystheten. Man hör inte ens en ända bil åka förbi på utsidan, inte ens en buss har jag hört på flera timmar. Enda ljudet man hör är blåsten på utsidan som tar i trädkronorna och ljudet från min penna som jag använder när jag skriver ner mina tankar som kommer upp här i min ensamhet. Tittar upp i taket för att se på den röda färgen som bildar siffror, siffror som ska föreställa ett klockslag, 04:27. Blåbläck, blåbläck som är nerkladdat på flera sidor som ska likna någon text. Om någon skulle se texterna skulle den kunna tror att det är en femåring som skrivigt allt. Kladd till bokstäver som mer liknar olika sätt att ha försökt härma sin mamma när man sett henne skriva ner något, fast inte med vanligtext utan med skrivstil, kladdigt och oläsligt. En femåring som försökt härma sin mamma, men det endast blivigt kladd. Kladd över flera sidor, samt på sin hand som man råkat dra över den nyskrivna texten av bläck. Tanken kommer, det är ju faktiskt inte en femåring som försökt härma sin mamma vad hon har skrivigt. Det är ju faktiskt jag, självaste jag som kladdat ner allt som kommit upp i huvudet de senaste dagarna. De tankar som inte kommit upp när jag suttit vid en datorn, inne på min blogg, men som jag inte kunnat formulera till ord, meningar eller fraser när jag suttit där. Istället har allt kommit på en och samma gång när jag vaknat mitt i natten och inte kunnat somna om, så har tankarna gått igång igen. En del sidor ser värre ut än andra när jag bläddrar i mitt block. En del är förstörda av bläck och tårar medans andra ser ut att vara renskrivna, fast de inte är det utan att de bara inte kommit några tårar som droppat ner i blocket och kladdat ut all bläck. En del sidor är halv avrivna för att tankarna tagit över pennans roll och bestämt att det inte ska stå någon text där."

Jag vill kunna skriva och formulera mej, och jag vet att jag kan det. Men just nu går det inte, jag har inga ord som jag kan formulera och bilda till meningar.

g

"Ligga vaken i flera timmar och tänka på saker som man kan skriva, men sen när man sitter där vid datorn igen, då finns inga ord kvar hos en. Inga ord - inte ett ända ord, knappt några bokstäver, inget som låter bra ihop, inget som kan bilda en mening eller en fin fras, det finns absolut ingenting att skriva när man sitter där med händerna på tangentbordet. Inte ens efter en lång natt med mycket tänkande och lite sömn. Man hör regnet och blåsten utanför sitt fönster, regnar och blåser i en stor stad som man egentligen tycker borde ha sol. Den kalla kylan drar in över staden, man drar på sej mössa, vantar, halsduk samt en varmjacka. På morgonen när man vaknar efter en långnatt med få timmarsömn kollar man ut och ser daggen och frosten i gräset och tänker att det ändå kanske kan bli en något varmare dag än dagen innan. Man lägger sej åter i sängen för att vila ögonen en stund, sen vaknar man med panik i blicken och ser att man är sen. Skyndar sej till bussen, tar endast på sej en tunn tunika och leggnings, när man kommer utanför dörren blir man påmind om den kalla kylan och hinner inte springa in och hämta halsduk och mössa."

g

Jag är förvirrad, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Denna text skrev jag vid tretiden inatt efter att jag försökt att somna om från halv tre, utan att klarat av det. Då kom mitt lilla block fram som ingen vet om förens nu, och då kom dessa orden ner kladdade. Slarvigt skrivet, med en blåpenna, det blev inget mer skrivet än så, sen somnade jag både pennan och blocket i sängen, och när jag vaknade i morse hade jag blåabläck fläckar i sängen.

För du är en nolla och jag din idol.

Vi ser ner på er men det hoppas vi att ni tål.

Ibland kan det kännas som ett svek.

Men det är bara en lek.

Fyra månader idag med världens underbaraste människa.

Jag älskar dej, Johan Elias Solberg. Y