Min älskade kamera är borta. Jag har tappat bort den.. Jag har ingen kamera för tillfäkket, fattar ni? Mitt liv har i princip gått i två delar, min kamera va mitt allt. Jag gick fan inte en meter utan den, och nu. Ja helvete, nu ja.. FAN! Nu får jag ha min gamla, stora, klumpiga kamera som suger kuk. Jag vill inte, jag vill ha min, MIN kamera. Inte min gamla kamera, det är inte samma sak, det är inte samma bilder som tas, inget är samma nu. Nu blir det till att spara till en ny kamera, och det lär ta ett bra tag. Så tills vidare får ni nöja er med antingen inga bilder alls, eller dåliga äckliga bilder från en kamera som endast har 4mp...

Blå, gul, grön, rosa, svart, vit, röd, ja ni fattar. Färger, massor av färger som symboliserar olika saker. Förvirrande, lycka, drömmar, rädsla, kärlek, verklighet ja ni fattar det också. Bokstäver, bokstäver som bildar ord, ord som bildar meningar, meningar så har en mening och meningar som inte har någon mening alls.

"Nu sitter jag här igen, i min alldeles egna säng, helt ensam i tystheten. Man hör inte ens en ända bil åka förbi på utsidan, inte ens en buss har jag hört på flera timmar. Enda ljudet man hör är blåsten på utsidan som tar i trädkronorna och ljudet från min penna som jag använder när jag skriver ner mina tankar som kommer upp här i min ensamhet. Tittar upp i taket för att se på den röda färgen som bildar siffror, siffror som ska föreställa ett klockslag, 04:27. Blåbläck, blåbläck som är nerkladdat på flera sidor som ska likna någon text. Om någon skulle se texterna skulle den kunna tror att det är en femåring som skrivigt allt. Kladd till bokstäver som mer liknar olika sätt att ha försökt härma sin mamma när man sett henne skriva ner något, fast inte med vanligtext utan med skrivstil, kladdigt och oläsligt. En femåring som försökt härma sin mamma, men det endast blivigt kladd. Kladd över flera sidor, samt på sin hand som man råkat dra över den nyskrivna texten av bläck. Tanken kommer, det är ju faktiskt inte en femåring som försökt härma sin mamma vad hon har skrivigt. Det är ju faktiskt jag, självaste jag som kladdat ner allt som kommit upp i huvudet de senaste dagarna. De tankar som inte kommit upp när jag suttit vid en datorn, inne på min blogg, men som jag inte kunnat formulera till ord, meningar eller fraser när jag suttit där. Istället har allt kommit på en och samma gång när jag vaknat mitt i natten och inte kunnat somna om, så har tankarna gått igång igen. En del sidor ser värre ut än andra när jag bläddrar i mitt block. En del är förstörda av bläck och tårar medans andra ser ut att vara renskrivna, fast de inte är det utan att de bara inte kommit några tårar som droppat ner i blocket och kladdat ut all bläck. En del sidor är halv avrivna för att tankarna tagit över pennans roll och bestämt att det inte ska stå någon text där."

Jag vill kunna skriva och formulera mej, och jag vet att jag kan det. Men just nu går det inte, jag har inga ord som jag kan formulera och bilda till meningar.

g

"Ligga vaken i flera timmar och tänka på saker som man kan skriva, men sen när man sitter där vid datorn igen, då finns inga ord kvar hos en. Inga ord - inte ett ända ord, knappt några bokstäver, inget som låter bra ihop, inget som kan bilda en mening eller en fin fras, det finns absolut ingenting att skriva när man sitter där med händerna på tangentbordet. Inte ens efter en lång natt med mycket tänkande och lite sömn. Man hör regnet och blåsten utanför sitt fönster, regnar och blåser i en stor stad som man egentligen tycker borde ha sol. Den kalla kylan drar in över staden, man drar på sej mössa, vantar, halsduk samt en varmjacka. På morgonen när man vaknar efter en långnatt med få timmarsömn kollar man ut och ser daggen och frosten i gräset och tänker att det ändå kanske kan bli en något varmare dag än dagen innan. Man lägger sej åter i sängen för att vila ögonen en stund, sen vaknar man med panik i blicken och ser att man är sen. Skyndar sej till bussen, tar endast på sej en tunn tunika och leggnings, när man kommer utanför dörren blir man påmind om den kalla kylan och hinner inte springa in och hämta halsduk och mössa."

g

Jag är förvirrad, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Denna text skrev jag vid tretiden inatt efter att jag försökt att somna om från halv tre, utan att klarat av det. Då kom mitt lilla block fram som ingen vet om förens nu, och då kom dessa orden ner kladdade. Slarvigt skrivet, med en blåpenna, det blev inget mer skrivet än så, sen somnade jag både pennan och blocket i sängen, och när jag vaknade i morse hade jag blåabläck fläckar i sängen.

För du är en nolla och jag din idol.

Vi ser ner på er men det hoppas vi att ni tål.

Ibland kan det kännas som ett svek.

Men det är bara en lek.

Fyra månader idag med världens underbaraste människa.

Jag älskar dej, Johan Elias Solberg. Y

Jag vet inte, jag vet inte riktigt vart jag ska eller ska jag någonstans? Okej, jag mår inte riktigt bra just nu. Jag är förvirrad och varit det de senaste taget, och fråga mej inte varför, för det vet jag nog inte riktigt själv. Det är nog alla dessa jävla frågorna som ploppar upp i huvudet hela tiden, men som inte finns några svar på. Okej, jag vet inte, så fråga inte. För det finns inte ett enda jävla korrekt svar på varför jag är förvirrad, så ja.

Isabella Cecilia Wendel, du är guldvärd Y

Så mycket man vet, som man kanske inte borde veta. Så mycket man inte vet, som man kanske borde veta. Vad borde man veta egentligen, och vad borde man inte veta? Det är en fråga jag ställer mej väldigt ofta. Vet man för mycket eller för lite? Borde man veta mer eller kanske mindre? Hur mycket bör man veta om en person egentligen för att kunna säga att man känner den? Eller räcker det med att man vet en del? Tusentals frågor, men endast ett tiotals svar. För mycket frågor, för få svar. Ställer man en fråga som endast innehåller ett fåtal ord, så finns det ändå inget svar som är minst lika kort, och det finns inga ord som räcker till för att besvara frågan. Vart ska man ställa alla frågor, om man vet att det ändå inte finns något svar på dem, men som man ändå måste fråga och vill ha ett ordentligt svar på? För det är väl ändå inte meningen att man ska gå runt och ha ett tiotal olika frågor i huvudet, som bara gör en förvirrad?

Grattis på födelsedagen pappa, jag älskar dej. YBild från 07/08.

Vissa dagar känns jobbigare än andra att vara utan dej, saknaden, den gör ont. Du är som luft, utan dej är det jobbigt, utan luft är det jobbigt. Det är samma sak för mej, utan luft kan man inte leva - utan dej kan jag inte leva. Jag åkte ifrån dej igår vid sju tiden, redan vid halv tio tiden kände jag hur stark saknaden var, och vid halv elva tiden låg jag i sängen med tårar på kinderna. Jag älskar dej, Johan.

Nu ska jag gå ut och lägga mej på soffan och kolla på "Kysst av spriten", sen blir det antagligen till att lägga mej och sova. Imån är det skolan, tisdag och då är det serverig. Ska till Gothia på studiebesök för att göra något jag vet inte vad? Men ja, skriver antagligen nått mer efter jag kollat på tv annars blir det imån.

Jag har precis ätit lunch, först funderade jag på om jag skulle åka in till stan och äta på paprika, men jag orka inte, så istället blev det till att steka vårrullar. Ett bra tagsen jag åt det, och ändå är det så gott. Synd att man äter det så sällan bara. Om någon vill veta, så är det mega gött att ha studiedag, hihi. Jag ska snart börja fixa mej lite, för att åka in till stan och möta Johan, för att hämta ut våra biobiljetter. På onsdag ska vi på flickan som lekte med elden, yeah. Såg män som hatar kvinnor för andra gången i lördags, sjukt bra är den. Så hoppas på att flickan som lekte med elden är minst lika bra, om inte bättre. Jag har inte så mycket mer att skriva, chao.

Jag saknar dej, Sofia.

Jag blundar igen, och tänker tillbaks. På allt som vi gjort,

och allt som har hänt. Ta vara på allt, varje minut.

Jag har precis suttit och läst igenom alla inlägg jag skrev i denna bloggen under 2008. En del saker hade jag glömt av att de hänt, medans en del saker kommer jag ihåg som om att det var igår. Det är faktiskt rätt kul att läsa igenom gamla inlägg, man kommer ihåg och får tankar om hur man var då, vad som hände och sånt. Nu ska jag i vilket fall lägga mej och sova, godnatt folk.